Midsommarafton, schimsommarft'n...

Mangafalangen från skolan är på ett norskt konvent* under midsommarhelgen. Mina päron stannar, för första gången sedan jag blev könsmogen, i Stocken under helgen. Själv står jag och gnuggar min kropp mot  hundratals svettiga, dammiga punkare som moshar som om det inte skulle finnas näsblod imorgon.

Vad är det med folk? Vad hände med resandet av och dansandet kring blomstersmyckade fallosymboler?

Nej, jag skojar bara med Annamajas norska ursprung.

*Konvent = festival för japansk populärkultur. Folk klär ut sig till pokemon, spelar tv-spel och bränner tusenlappar på pocky-pinnar och fanart av sin favorit-anime. Men låt dig inte luras av konventbesökarnas livsbejakande kläder och vanor: så fort ingen utomstående är med, bildar de oerhört starka internationella nätverk, skapar konst och hittar jobb.

Godsaker tillsvidare

Det av mina syskon som går under smeknamnet Torpedo har skickat mig ett brev med godsaker för alla sinnen, det vill säga både nötkräm och en fantastisk skiss på en teoretiskt modifiering av en pågående reklamkampanj. Och jag kan inte annat än att dela med mig av denna genna snilleblixt, som jag rent av skulle kalla genitalisk!

Idag ger jag mig av till Munkedal för att göra en Serier mot rasism-utställning, prångla screentryckta Dotterbolaget-tröjor, bli regnad på, trampa runt i lera, lyssna på brutal musik på brutal volym, studsa runt i en moshpit som en mosig liten frukt och bara njuta av livet. 

Det rör sig förstås om Punk Illegal, en festival som arrangeras till förmån för papperslösa flyktingar som tvingas leva gömda i Sverige. Nätverket Ingen människa är illegal står bakom evenemanget och om du inte har koll på det, är det här ett bra tillfälle att kolla upp vad de sysslar med. Och hur du kan hjälpa till.

Efter festivalen tänker jag löka* kvar på västkusten och det kommer antagligen inte att vankas särskilt mycket internet för min del. Smaka lite ögongottis under tiden, och håll ut med några automatiserade inlägg tillsvidare!

*I den stockholmska bemärkelsen av det ordet, det vill säga slappa, opretentiöst varande med opretentiöst folk. Jag vet att ordet har en helt annan betydelse i vissa delar av Götaland, men ni som bekänner er till den dialekten - sluta dra in grönsaker i oanständiga sammanhang!

Fast det där är nog en mink. Hm. Nån som är biologiskt skolad får gärna komma med återkoppling här.

Den här får tala för sig själv.

Idag är dagen jag köper fler färgpennor. Inte för att grönt och rosa/lila är hemskt begränsande, problemet är bara att det är svårt att uttrycka mörkare och svalare sinnesstämningar.

(Det är lustigt det här med hur färg medvetet används för att påverka folk utan att de förstår det själva. Orange och gula färger till exempel, drar ögat till sig och får folk att stressa och bli hungriga. Väldigt lätt hitta exempel på detta på större tågstationer, Stockholms centralstation är nästan övertydlig i användande av orange.)

Ja jisses! Inte trodde jag att det gick att få ihop en redig mosh pit på Grönan i Stockholm... Gogol Bordello lyckades i alla fall bra med det.

Skam för Sverige

Nu har de gjort det igen. Takten för tvångsdeportering av irakier ligger på 30-40 människor runt var tredje vecka. Som om det inte pågick krig i Irak, och oavsett om de utvisade tillhör utsatta minoriteter eller har blivit mordhotade. Samtidigt påstår vissa att vi tar in för många, att vi inte har råd att ta hand om de asylsökande som får stanna. Sen när blev rätten till fristad en fråga om pengar?

Vi kan hindra det här. Vi behöver din hjälp med. Praktisk, ekonomisk, juridisk, du kan ge någon form av stöd. Kolla upp Ingen människa är illegal, Flyktinggruppernas och Aslykomittéernas riksråd (FARR), Aktion mot deportation, Asylgrupperna. Och snälla gör nåt.

Ojojoj! Först dagboksserier, sen resandeserier, och nu färgläggning? Var ska det sluta?

Resande fot/resande hand

Som sagt, dagboksserier - vilken grej! När jag var yngre hade jag en idé om att det skulle vara fränt att göra "buss-serier" för att tvinga mig själv att sänka mina krav på att teckna snyggt. Alltså att sitta på en skakig buss och kreta med en halvtorkad tuschpenna, det är himla svårt att få prestationsångest under såna omständigheter. Men så fick jag prestationsångest över att buss-serierna skulle vara roliga och då rann det ut i sanden.

Nu är jag på gång igen! Här en kollektivtrafik-/dagboksserie från den 8 juni, nedtecknad på ett skånskt regiontåg. Och tänka sig, den handlar till och med om tågstationen!

IAPF-dagboken, del 2

Skolavslutning, en tur till kongliga hufvudstaden, hets och våldsam slapphet. Det finns många anledningar till att inte uppdatera sin blogg regelbundet. Att jag numera inte har tillgång till skolans fenomenala skanner + övrig teknisk utrustning, bidrar till att jag har hållit låg profil på internätet.

Hett tips: alla som saknar skanner, dator, nätuppkoppling, skrivare et cetera: kotta till närmsta bibliotek! De har allt här på Malmö Stadsbibliotek. Av erfarenhet vet jag att det går att kirra lån av burk även i Stockholm. Tänk bara att Nackas moderater vill sälja ut kommunens bibliotek, jisses, de fattar inte vilka skatter de är... Men nog om hemmaplan. Det var ju London det gällde!

 

Jag har börjat bli ganska släng på det här med dagboksserier, och är uppe i en bild om dagen nu (lika bra att göra det till en permanent post!). Men jag når fortfarande inte upp till den makalösa Frida Ulvegrens takt, hen gör en välskriven och för hand färglagd 4-rutorsstripp om dagen. Gärna med en pillig bakgrund. Kolla det, hörni!

International Alternative Press Festival-dagboken del 1

Tillbaka från London, välkomnad av en saftig förkylning att snyta och en pillrig utställning att hänga. Vernissaget var igår, så de salta pinnarna är slut. Men det finns fortfarande mycket ögongodis. Skynda skynda, ni har till och med nationaldagen på er att se Serieskolans slututställning!

Men nu ska vi inte blicka framåt, inte förrän alla har fått veta om den makalösa Alternative Press-festivalen jag var på under förra helgen. Jag, Sarah Kläpp och Henri Gylander deltog som representanter för Serieskolan i Malmö. Britterna tappade lite haka, ba: "va, en skola för serier?". Det visade sig vara bara en av många skillnader mellan brittisk och svensk seriescen. -Vilka var de andra skillnaderna, frågar förstås ni, och då svarar jag morskt att den karamellen får ni suga medan jag går hem och kokar bönor.

Tills den spännande fortsättningen behagar infinna sig kan ni hålla tillgodo med utdrag ur min festivaldagbok.

 

 

(Jimi Gherkin som vi bodde hos, var en av festivalgeneralerna och hen välkomnade oss med 

varsin mugg som hen hade skrivit våra namn på. Sen drack vi te. Sjöar av te.)