fredag 31 augusti 2012

Festivalfeber, del 2

Och nu är det dags för: Queertopiafestivalen! Som i år hölls på Magasinet i Nyköping, 19 juli till 22 juli.


Jag var på pisse-dåligt humör när jag åkte från Värmland på morgonen den 19:e. Helst av allt ville jag sitta kvar på tåget och fortsätta hela vägen fram till Stockholm, åka hem och gömma mig under sängen. Turligt nog klev jag av i Nyköping i alla fall, för det blev sommarens utan tvivel bästa helg.

Den här gången var det serieworkshoppande i Dotterbolaget namn. Saskia Gullstrand, från DB i Malmö, och jag satt i Magasinets pysselrum och härjade. På våningen ovanför fanns den stora scenen: ljudet av elektroartister från Berlin, svenska performancegrupper, feministtrubadurer, och dånet av en hel queer-lindyhop-workshops fotstampande, allt detta strilade in ner genom taket och vi kunde höra det utan att lämna pysselnästet.


Alla var där! Automat lagade massa gött krubb, Rättbuss arrangerade en bar, folk från förra årets Queertopiafestival rotade runt i Magasinets gratisloppis, och personer jag träffat på årets No Border Camp dök upp på campingen. Tomas Gunnarson aka Genusfotografen var också på plats. Hen gjorde ett bildreportage som jag rekommenderar å det bestämdaste!



torsdag 30 augusti 2012

Festivalfeber, del 1

Först ut: Peace & Love, eller Piss & Larv som den vedervärdiga tilldragelsen borde heta, 27 juni till 29 juni.

Det var ungefär såhär: Svenniga fjortisar med urladdade mobiler överallt och en unken testosteronstank som spreds över hela staden. Överallt skränande grabbar, busk-pissande gubbar, kladdande mansfyllon, snubbar med obrytt nakna överkroppar. Den enda veganmaten jag fick tag i smakade av kycklingbuljong och campinggrannarna spelade musik som var ännu värre än det som hördes inne på festivalområdet... Det räcker med att tänka tillbaka på eländet för att jag ska börja ångestsvettas och vilja ha sönder något.

Och det var ju inte som att jag muntert skuttade in på populärmusikens Vattenfestival med några förhoppningar som kunde bli krossade - snarare fick jag mina farhågor besannade. Jag var inte där för att roa mig. Jag var bara där i Serier mot rasism-ärende. Tidningen Expo bjöd med mig och Henri för att, i egenskap av SMR-redaktörer, hålla antirasistisk serie-/pysselverkstad och liveillustrera ett panelsamtal och ett föredrag.

Uppslutningen vid vårt ritbord var tyvärr rätt fattig, men liveillusterandet gick bra. Och serieverkstaden genererade åtminstone ett guldkorn:





Ovan: Henri höll SMR-fanan i topp och mig på rätt sida om gränsen till sammanbrott, samtidigt som hen skissade på sin nya serie. Nedan: festivalens främsta internskämt = peka på unga män med bar överkropp och tjuta "MANSTUTTAR". Poängen (att åskådliggöra ett manligt privilegium i en snubbig miljö genom att utsätta männen för lite gammeldags hederlig objektifiering) gick med största sannolikhet inte alls fram, men som ventilering fyllde det sin funktion.