KOLLA SLING!

När folk ser mig teckna brukar de oftast reagera på att jag frihandstuschar allting. Det är ett mycket medvetet val. Jag började rita på frihand för ett drygt år sen eftersom jag tänkte att det skulle gå fortare - mindre prestationspillande med blyertspenna, sudda, göra om, sudda, göra om. Planen var att dels skippa det mest tidskrävande momentet i serieskaparprocessen, dels att tvinga mig själv att acceptera att bilderna kunde bli lite ogenomtänkta och skeva. Jag liksom pekar och hojtar: "Prestationsångesten! Hörrö! Kolla där, en fågel!" och prestationsångesten bara "Öh va? Vart då? Jag ser ingen-- Åhåå, din lille lömsking där, nu gjorde du allt en serie bakom ryggen på mig!".

Problemet är bara att det är väldigt svårt att hinna rita en serie på den tid det tar för nån att upptäcka att en inte alls pekade på en fågel. Jag kanske rivstartar med att rita nån detalj, men sen stannar jag upp och börjar liksom skissa i huvudet. Jag lägger antagligen lika mycket tid på att planera en sida, som jag brukade göra på att skissa.

Riktigt fri, flödande, oplanerad frihandsteckning blir det nästan bara i marginalen på packlistor eller på baksidan av kvitton. Då kan till exempel stjärtar frigöra sig från naturens lagar och synas från nästan vilken vinkel som helst! (Andra tecknare som ibland jobbar på Marvel och DC kan också få kroppsdelar att dyka upp på oväntade ställen, fastän de säkert har skissat innan bilderna tuschades. En undrar hur de lyckas...)