onsdag 19 december 2012

Mer juletrams!

Fåniga julkort är som chips: när en väl har börjat är det svårt att sluta. Nu har temat gått vidare från drogögon mitt i ansiktet, till Mumin + glitter.

torsdag 13 december 2012


Gissa vem som står bakom en av luckorna i Rob & Bobs kalender? Joråsatteh, kika dagligen! Mitt bidrag dyker upp vilken dag som helst nu!

fredag 7 december 2012

Juletrams!

Såhär ligger landet, va: jag har åkt till Piteå för att hälsa på Kaptenen och aktivera mig. Och precis då passar Stockholm på att bjuda på mastodont-elavbrott och flera dagars snökaos! Typiskt huvudstan att hitta på massa hyss så fort jag inte är där... Men jag ska inte vara bitter, jag och Kaptenen har hållit oss sysslesatta!

Ett skolbibliotek med en buffé av pyssel uppdukad + en bunt medhavda gamla julkort! Vad ska det bli av detta? Karln vid namn Blåbär och Kaptenen skrider till verket!

Kaptenen inledde starkt med sin karakteristiska bristande ergonomi (ovan) och särpräglade humor (nedan). Intern-kvaliten på humorn eskalerade snabbt.

Så hittade jag en utrangerad bok med bilder på finska dockor och Shakespeare-citat. Jag kände att vi började tappa kontrollen, men driften att klippa och klistra gick inte längre att hejda. Vi började peka i varandras vandaliserade kort och flabba, rafsade hetsigt efter paljetter och lim.

 När vi hittade gamla vykort som inte alls har med jul att göra var katastrofen ett faktum. "Jag ska rita drogögon på dom!" skrek Kaptenen, "drogögon mitt i ansiktet!!". Jag frustade entusiastiskt och halade fram poscapennorna.

I efterhand vet jag inte om det verkligen blev så bra. Framförallt eftersom vi genast skickade rubbet till intet ont anande släktingar.




torsdag 29 november 2012

Feber (och frossa)

Återigen misslyckas tröstätande som taktik.

torsdag 22 november 2012

tisdag 6 november 2012

Ni får säga det, jag lovar

Inte det skarpaste argumentet jag har kläckt, men jag orkade inte slipa det. Just nu känner jag mig bara kräkfärdig på alla som har fått för sig att en fejkad underdog-position klär dem.

Arbetsmusik: Kvartetten Raekan

måndag 5 november 2012

Fûggler

I torsdags hittade jag bilder i en skissbok, de gjorde jag i våras när jag försökte plugga webbdesign och fick en uppgift som gick ut på att bygga en hemsida åt ett påhittat bostadsföretag. Det fanns ingen angreppsvinkel som inte gjorde mig så provocerad att jag blev tvungen att gräva ner mig i sängen - allt fick mig att tänka på segregation, utförsäljningar, mina vänners problem med att hitta ett rimligt boende. Till slut fann jag ett kryphål genom deppen: djur!

Fåglar är bland de festligaste varelser jag känner till, och de brukar ju bo i festliga små holkhus. Kunde jag inte låtsas att jag skulle göra en hemsida åt en hyresvärd för fåglar? Det funkade asbra i typ 10 minuter, sen kom jag på att även fåglar är drabbade av bostadsbrist... och deppen var igång igen. Men jag hann i alla fall rita lite om det.

Senare den kvällen gick jag till Salong Högdalen och hörde filmskaparen Amanda Larsson berätta om sitt projekt Hem och holkar, som handlar om hur en bostadsrättsförening försöker köra över en fågelälskande pensionär som inte kan ombilda sin hyresrätt.

Ett sammanträffande som innehåller fåglar, det blir inte bättre än så idag!

måndag 22 oktober 2012

24-timmarsserier och äckliga djur

20 oktober var dagen då folk världen över satte sig ner för att dygna och skriva och teckna 24 seriesidor på 24 timmar. Ett, såvitt jag förstått det, halvofficiellt initiativ samlade stockholmska serieskapare i en ateljé i Bagarmossen. Stef Gaines var där och peppade som en jävel, Alice Engström antog utmaningen, Hanna K satt i ett hörn och skissade på rymdfasor, Stefan Eriksson lyckades inte alls få någon arbetsro. Serieräven Tomas Antila dök upp, och där var även ett gäng som jag inte hade träffat förut. Medveten om min egen bristande stresstålighet sket jag i utmaningen och ritade istället färdigt den sista sidan från Värmland:


Detta dokumenterar mitt första möte med den här insekten, Lipoptena cervi, älgfluga, även kallad älglus. Folk jag har talat med vittnar om att den är hyfsat nyetablerad i Värmland. Norrland verkar än så länge vara skonat från parasitdjuret, men det finns i Stockholmstrakten. Den lille skiten är som sagt känd för att vara en mästare på att gömma sig kläder, hålla fast sig i hår, bita hårt som fan, samt att vara omöjlig att ta kål på... dessa veritabla ninja-egenskaper faller förvisso till föga när det visade sig att den inte kan se skillnad på en älg (som den behöver för att kunna föröka sig) och människa (som är helt oanvändbar för flugans syften). Tji fick du, ditt lilla kräk! Du har ingjutit fruktan i våra hjärtan, men till vilken nytta? Nu dör du barnlös! Haha!

lördag 20 oktober 2012

Goin' up the country






Arbetsmusik: P1, P3, ljudet av den värmländska skogen när den kryper upp mot knuten.

onsdag 10 oktober 2012

Ett exemplar har skådats i Söderort. Ornitologerna trampar ner varandra i jakten på en glimt av denna stiliga art, som utmärker sig med sitt karakteristiska galande.

onsdag 3 oktober 2012

Bokus mässus

Och efter det vidtog ett äventyr som varvade svett med vänner, värk, mandarin-pizza, hångel, och tvätt-äkta fesk, men mer om det en annan gång!

Arbetsmusik: Famnen

söndag 23 september 2012

Achtung Katzen!

När det enda ätbara som finns inom räckhåll är rödlök, och en känner sig alltför urlakad för att leta rätt på rimligare föda - då hjälper bara en sak. Nämligen bjärta katter.

Arbetsmusik: Ligga med P3, ljudet av bilar som rullar runt på regnklibbig asfalt.

fredag 21 september 2012

Frossa i armbågar

För ett par dagar sen träffade jag Hanna K (kolla genast upp'na om du inte redan har sett hennes delikata alster!) och kom på mig själv med att blänga suktande på det som hon ritade. Jag tänkte som såhär: "hm, vore det inte roligt att rita fôlk med ledade extremiteter för omväxlings skull?". Och jo, det var det. Då tänkte jag att "hm, en skulle kanske testa det här med att skissa också?". Det funkade i exakt en dag, sen började jag få prestationsångest igen... Fast det var roligt så länge det varade.

Nu ska genast återgå till att rita slingrande korv-armar och sladdriga ben!
Arbetsmusik: Dungen, P2 Eldorado

lördag 15 september 2012

Prosit et virus

En bara: tjoho, sista sommarvärmen (sommarljummen?), nu jävlar ska det cyklas kors och tvärs över huvudstaden! Dagen efter klarar en knappt av att gå uppför en trappa... Den enda fördelen med feber är att ingen kan rynka på ögonbrynen åt en om en bara lämnar sängen för att hämta nyponsoppa och glass.

Arbetsmusik: P3 Dokumentär

torsdag 13 september 2012

Allt för konsten 10

Ovan: Marcus Ivarssons fantastiska omslag. Nedan: en presentationssida till de av mina dagboksserier (sommarn 2011 - våren 2012) som är publicerade i antologin. Framför datorn: en förkylningssnörvlande men omåttligt nöjd Sling.

AFK X ges ut av Optimal Press, som har lagt upp med info om antologin, plus ett smakprov ur den, precis här.

onsdag 12 september 2012

Arbetsmusik: Nick Cave, Anthony & the Johnsons

fredag 7 september 2012

När folk ser mig teckna brukar de oftast reagera på att jag frihandstuschar allting. Det är ett mycket medvetet val. Jag började rita på frihand för ett drygt år sen eftersom jag tänkte att det skulle gå fortare - mindre prestationspillande med blyertspenna, sudda, göra om, sudda, göra om. Planen var att dels skippa det mest tidskrävande momentet i serieskaparprocessen, dels att tvinga mig själv att acceptera att bilderna kunde bli lite ogenomtänkta och skeva. Jag liksom pekar och hojtar: "Prestationsångesten! Hörrö! Kolla där, en fågel!" och prestationsångesten bara "Öh va? Vart då? Jag ser ingen-- Åhåå, din lille lömsking där, nu gjorde du allt en serie bakom ryggen på mig!".

Problemet är bara att det är väldigt svårt att hinna rita en serie på den tid det tar för nån att upptäcka att en inte alls pekade på en fågel. Jag kanske rivstartar med att rita nån detalj, men sen stannar jag upp och börjar liksom skissa i huvudet. Jag lägger antagligen lika mycket tid på att planera en sida, som jag brukade göra på att skissa.

Riktigt fri, flödande, oplanerad frihandsteckning blir det nästan bara i marginalen på packlistor eller på baksidan av kvitton. Då kan till exempel stjärtar frigöra sig från naturens lagar och synas från nästan vilken vinkel som helst! (Andra tecknare som ibland jobbar på Marvel och DC kan också få kroppsdelar att dyka upp på oväntade ställen, fastän de säkert har skissat innan bilderna tuschades. En undrar hur de lyckas...)

torsdag 6 september 2012

Klimat-dilemma (om jag inte minns fel)


 I våras gjorde jag och några andra i Dotterbolaget illustrationer till en artikel i tidningen Tvärdrag. Artikeln var skriven av... Naomi Klein? var det, tror jag, och den handlade om hur konservativa politiker och nyliberaler utmålar klimatfrågan som en socialistisk komplott som kommunisterna har kokat ihop för att tvinga fram en fördelning av rikedomar till de fattiga. Om jag inte minns fel var slutklämmen att en klimatkatastrof kommer skapa en mycket stor mängd fattiga som ändå kommer att kräva den fördelningen. (stackars miljonärer! Hur de än gör kommer de inte att få behålla sina surt förvärvade marmorjacuzzis!)


tisdag 4 september 2012

Också ett sätt att tillbringa en söndag.

Arbetsmusik: Tankesmedjan i P3


söndag 2 september 2012

Cyklopenfest! Kom för böveln!

Cyklopen är ett frihetligt kulturhus som just nu återuppstår i Högdalen, i Stockholms södra förorter. Hösten 2008 blev den dåvarande konstruktionen nedbränd av nazister, men folket bakom Cyklopenhuset - Kulturkampanjen - spottade bara i näven och började arra stödfester för att kunna bygga ett nytt hus.

I fjol påbörjades arbetet med grunden till nya Cyklopen. Nu står stommen klar med takbjälkar och allt, och nästa sommar beräknas allting annat vara på plats. Ett splitternytt kulturhus, byggt av oss som vill ha ett utrymme att fylla med verkstäder, fester, filmvisningar, scener, möten. En fysisk manifestation av kampen för att få medskapa den stad vi bor i.

Kom på Cyklopens taklagsfest den 7 september! Vi ska fira huset som på riktigt är vårt alldeles eget.

Festivalfeber, del 3

Sist men inte minst: Urkult i Näsåker, 2 till 4 augusti. Årets största händelse för den inhemska hippiestammen: en tredagarsorgie i folkmusik, väldsmusik, skogsgröna ballongbrallor och chai i komposterbara engångsmuggar.

Nätverket Queertopia skulle arrangera ett kafé på Urkult för att luckra upp den heteronormativa miljön och kallade in Dotterbolaget för att hjälpa till. Karin Nyberg och jag höll i ett serie-/pysselbord inne på kaféet och i en serieworkshop.



Runt förtitalet seriesugna workshopdeltagare, det kom nästan så många deltagare att pennorna inte räckte till, men  jisses vad bedårande de var när de fick göra stafettserier! Och här är resultatet:





 Och slutligen ett alster som dök upp alldeles självt på kaféets pysselbord:

Festivalen i sig, då? För att vara en tillställning som jag har hört haussas så många gånger har jag förvånansvärt lite att säga om den: "meh". Utan ett uppbackande normbrytande Queertopiakafé på plats tänker jag i alla fall inte åka tillbaka dit... Det fanns en del bra saker, det fanns en hel del kass skit. Karin och jag började göra en serie som tar upp en del av det senare, förhoppningsvis kan jag avsluta den.

Höjdpunkten på Urkult var i alla fall när jag och Karin och hens kompisar tittade på barn som åkte rutschkana i en brant backe tills deras stjärtar plöjde upp ett lerigt rodel-spår i gräsmattan. Bästa bandet var också det enda jag pallade titta på - Trummor och Orgel - annars låg jag mest i tältet och svor åt alla destruktivt självuppoffrande kvinnor i "Gösta Berlings saga".

fredag 31 augusti 2012

Festivalfeber, del 2

Och nu är det dags för: Queertopiafestivalen! Som i år hölls på Magasinet i Nyköping, 19 juli till 22 juli.


Jag var på pisse-dåligt humör när jag åkte från Värmland på morgonen den 19:e. Helst av allt ville jag sitta kvar på tåget och fortsätta hela vägen fram till Stockholm, åka hem och gömma mig under sängen. Turligt nog klev jag av i Nyköping i alla fall, för det blev sommarens utan tvivel bästa helg.

Den här gången var det serieworkshoppande i Dotterbolaget namn. Saskia Gullstrand, från DB i Malmö, och jag satt i Magasinets pysselrum och härjade. På våningen ovanför fanns den stora scenen: ljudet av elektroartister från Berlin, svenska performancegrupper, feministtrubadurer, och dånet av en hel queer-lindyhop-workshops fotstampande, allt detta strilade in ner genom taket och vi kunde höra det utan att lämna pysselnästet.


Alla var där! Automat lagade massa gött krubb, Rättbuss arrangerade en bar, folk från förra årets Queertopiafestival rotade runt i Magasinets gratisloppis, och personer jag träffat på årets No Border Camp dök upp på campingen. Tomas Gunnarson aka Genusfotografen var också på plats. Hen gjorde ett bildreportage som jag rekommenderar å det bestämdaste!