fredag 6 juli 2012

Favoritfarmor

Midsommarafton med en fantastisk farmor. Det var fövisso svinkallt, men jag ska inte ens börja räkna upp alla anledningar till att den här midsommarftnen ändå var bättre än förra årets kräk-terror...

Arbetsmusik: Kalejdoskop i P2


torsdag 5 juli 2012

No Border Camp


Det här var en av de bästa sakerna som hänt i Stockholm det senaste året och jag tycker synd om alla som inte var där. I och för sig var det ganska svårt att få reda på att lägret faktiskt ägde rum. Läs mer om varför det var så tyst i medierna, och om vad som hände under tystnaden, i den här artikeln.

Arbetsmusik: Kalejdoskop i P2

onsdag 4 juli 2012

"Va duktig du är"

För några veckor sedan var det midsommar och jag var på en trevlig fest men orkade verkligen inte festa, så jag satte mig för att teckna om sånt som hände helgen innan. Det dröjde inte länge innan det stod en småfull person lutad över axeln på mig.
- Va duktig du är!
- Öhm, tack. Det vore ju synd om jag inte vore det, med tanke på att jag har både pluggat och jobbat med det här, svarade jag och hoppades att det inte lät drygt.
- Va är det för nåt du ritar?
- Det är en dagboksserie.
- Jaha... Den här, "Kusinbarnet Melina", är det nåt du har hittat på? Ett huvud som flyger omkring?, sa hen och petade på bilden.
- Alltså, det är en dagboksserie. Den handlar om saker som hände förra helgen. Melina är en riktig person. Det är såhär jag skildrar verkligheten.
- Jaha! Ja, du är duktig i alla fall.

Situationer som denna uppstår ganska ofta. Jag förstår att serieokunniga personer inte på något sätt menar illa, och jag har ingenting emot att de inte läser serier. Men när en försöker prata om serier med dem, och de inte begriper sig på hur serier funkar, känns det ungefär som att säga till folk att en läser Harry Martinsons "Aniara" och de svarar att de brukar läsa tv-tablån i DN.

Arbetsmusik: Englas och Tomas party-spellista.

tisdag 3 juli 2012

Dä ä Värmlann!

För en dryg månad sedan när jag hade vägarna förbi Kulturhuset i Stockholm, blänkte en bekant tecknarstil till på en informationstavla. Var det inte...? Jodå, en bild av David Liljemark, reklam för ett författarsamtal med anledning av nya boken "Dä ha satt säj på hôvve"! På Kulturhuset, om en halvtimme.

Jag traskade dit och blev genast översköljd av en dialektal orgie utan dess like - boken som Liljemark nyss släppt på Heidruns förlag är en novellsamling skriven på fonetisk rå-värmländska.


Liljemark har gett sitt samtycke till publicering av bilderna och passat på att inflika korrigeringar: det ska var "Löfbergs Lila" (typisk te-drickar-miss) och "Dä ä värmlann!".

Arbetsmusik: en störtflod av "tocken där", "åggh", "kaafi" och jag vet inte vad. Ett är i alla fall säkert, och det är att det var en maffig upplevelse för en infödd stöckholmare.