söndag 23 september 2012

Achtung Katzen!

När det enda ätbara som finns inom räckhåll är rödlök, och en känner sig alltför urlakad för att leta rätt på rimligare föda - då hjälper bara en sak. Nämligen bjärta katter.

Arbetsmusik: Ligga med P3, ljudet av bilar som rullar runt på regnklibbig asfalt.

fredag 21 september 2012

Frossa i armbågar

För ett par dagar sen träffade jag Hanna K (kolla genast upp'na om du inte redan har sett hennes delikata alster!) och kom på mig själv med att blänga suktande på det som hon ritade. Jag tänkte som såhär: "hm, vore det inte roligt att rita fôlk med ledade extremiteter för omväxlings skull?". Och jo, det var det. Då tänkte jag att "hm, en skulle kanske testa det här med att skissa också?". Det funkade i exakt en dag, sen började jag få prestationsångest igen... Fast det var roligt så länge det varade.

Nu ska genast återgå till att rita slingrande korv-armar och sladdriga ben!
Arbetsmusik: Dungen, P2 Eldorado

lördag 15 september 2012

Prosit et virus

En bara: tjoho, sista sommarvärmen (sommarljummen?), nu jävlar ska det cyklas kors och tvärs över huvudstaden! Dagen efter klarar en knappt av att gå uppför en trappa... Den enda fördelen med feber är att ingen kan rynka på ögonbrynen åt en om en bara lämnar sängen för att hämta nyponsoppa och glass.

Arbetsmusik: P3 Dokumentär

torsdag 13 september 2012

Allt för konsten 10

Ovan: Marcus Ivarssons fantastiska omslag. Nedan: en presentationssida till de av mina dagboksserier (sommarn 2011 - våren 2012) som är publicerade i antologin. Framför datorn: en förkylningssnörvlande men omåttligt nöjd Sling.

AFK X ges ut av Optimal Press, som har lagt upp med info om antologin, plus ett smakprov ur den, precis här.

onsdag 12 september 2012

Arbetsmusik: Nick Cave, Anthony & the Johnsons

fredag 7 september 2012

När folk ser mig teckna brukar de oftast reagera på att jag frihandstuschar allting. Det är ett mycket medvetet val. Jag började rita på frihand för ett drygt år sen eftersom jag tänkte att det skulle gå fortare - mindre prestationspillande med blyertspenna, sudda, göra om, sudda, göra om. Planen var att dels skippa det mest tidskrävande momentet i serieskaparprocessen, dels att tvinga mig själv att acceptera att bilderna kunde bli lite ogenomtänkta och skeva. Jag liksom pekar och hojtar: "Prestationsångesten! Hörrö! Kolla där, en fågel!" och prestationsångesten bara "Öh va? Vart då? Jag ser ingen-- Åhåå, din lille lömsking där, nu gjorde du allt en serie bakom ryggen på mig!".

Problemet är bara att det är väldigt svårt att hinna rita en serie på den tid det tar för nån att upptäcka att en inte alls pekade på en fågel. Jag kanske rivstartar med att rita nån detalj, men sen stannar jag upp och börjar liksom skissa i huvudet. Jag lägger antagligen lika mycket tid på att planera en sida, som jag brukade göra på att skissa.

Riktigt fri, flödande, oplanerad frihandsteckning blir det nästan bara i marginalen på packlistor eller på baksidan av kvitton. Då kan till exempel stjärtar frigöra sig från naturens lagar och synas från nästan vilken vinkel som helst! (Andra tecknare som ibland jobbar på Marvel och DC kan också få kroppsdelar att dyka upp på oväntade ställen, fastän de säkert har skissat innan bilderna tuschades. En undrar hur de lyckas...)

torsdag 6 september 2012

Klimat-dilemma (om jag inte minns fel)


 I våras gjorde jag och några andra i Dotterbolaget illustrationer till en artikel i tidningen Tvärdrag. Artikeln var skriven av... Naomi Klein? var det, tror jag, och den handlade om hur konservativa politiker och nyliberaler utmålar klimatfrågan som en socialistisk komplott som kommunisterna har kokat ihop för att tvinga fram en fördelning av rikedomar till de fattiga. Om jag inte minns fel var slutklämmen att en klimatkatastrof kommer skapa en mycket stor mängd fattiga som ändå kommer att kräva den fördelningen. (stackars miljonärer! Hur de än gör kommer de inte att få behålla sina surt förvärvade marmorjacuzzis!)


tisdag 4 september 2012

Också ett sätt att tillbringa en söndag.

Arbetsmusik: Tankesmedjan i P3


söndag 2 september 2012

Cyklopenfest! Kom för böveln!

Cyklopen är ett frihetligt kulturhus som just nu återuppstår i Högdalen, i Stockholms södra förorter. Hösten 2008 blev den dåvarande konstruktionen nedbränd av nazister, men folket bakom Cyklopenhuset - Kulturkampanjen - spottade bara i näven och började arra stödfester för att kunna bygga ett nytt hus.

I fjol påbörjades arbetet med grunden till nya Cyklopen. Nu står stommen klar med takbjälkar och allt, och nästa sommar beräknas allting annat vara på plats. Ett splitternytt kulturhus, byggt av oss som vill ha ett utrymme att fylla med verkstäder, fester, filmvisningar, scener, möten. En fysisk manifestation av kampen för att få medskapa den stad vi bor i.

Kom på Cyklopens taklagsfest den 7 september! Vi ska fira huset som på riktigt är vårt alldeles eget.

Festivalfeber, del 3

Sist men inte minst: Urkult i Näsåker, 2 till 4 augusti. Årets största händelse för den inhemska hippiestammen: en tredagarsorgie i folkmusik, väldsmusik, skogsgröna ballongbrallor och chai i komposterbara engångsmuggar.

Nätverket Queertopia skulle arrangera ett kafé på Urkult för att luckra upp den heteronormativa miljön och kallade in Dotterbolaget för att hjälpa till. Karin Nyberg och jag höll i ett serie-/pysselbord inne på kaféet och i en serieworkshop.



Runt förtitalet seriesugna workshopdeltagare, det kom nästan så många deltagare att pennorna inte räckte till, men  jisses vad bedårande de var när de fick göra stafettserier! Och här är resultatet:





 Och slutligen ett alster som dök upp alldeles självt på kaféets pysselbord:

Festivalen i sig, då? För att vara en tillställning som jag har hört haussas så många gånger har jag förvånansvärt lite att säga om den: "meh". Utan ett uppbackande normbrytande Queertopiakafé på plats tänker jag i alla fall inte åka tillbaka dit... Det fanns en del bra saker, det fanns en hel del kass skit. Karin och jag började göra en serie som tar upp en del av det senare, förhoppningsvis kan jag avsluta den.

Höjdpunkten på Urkult var i alla fall när jag och Karin och hens kompisar tittade på barn som åkte rutschkana i en brant backe tills deras stjärtar plöjde upp ett lerigt rodel-spår i gräsmattan. Bästa bandet var också det enda jag pallade titta på - Trummor och Orgel - annars låg jag mest i tältet och svor åt alla destruktivt självuppoffrande kvinnor i "Gösta Berlings saga".