måndag 16 januari 2012

Med Tyra i tunnelbanan

För några dagar skulle jag och  Dotterbolagaren Tyra Blomster förgylla kollektivtrafiken. Såhär såg det ut:


Arbetsmusik: ljudet av en skränande ölgubbe som först tyckte att det var festligt att vi satte upp våra dekorerade kartonger, men sedan provocerades som attan av citatet Gay is the new punk. Hen tyckte att det var förkastligt att jag "försökte utöva gayt inflytande" över min yngre kompis Tyra, och lade fram en massa udda påståenden om att tonåringar inte har någon aning om sina egna sexuella läggningar samt att deras underkläder luktar kiss (obs: helt sant).

Jag tror att ölgubbens poäng var att alla individer under 18 ska skyddas från psykologisk påverkan. Frågan är bara varför ölgubben inte lackade ur på till exempel reklamen (som försöker tuta i folk att Teknikmagasinets radiostyrda frigolithelikoptrar är "meningen med livet") eller småknoddar i barnvagn (som ju ger intryck av att det är okej att dregla lite hursomhelst och föra en massa oväsen på offentlig plats).

Hm. Livets mysterier.

4 kommentarer:

  1. Jag kommer i håg det där, vilken jävla gubb-gubbe, men det var superkul att göra afficherna!!!

    Du får hitta på mer dumheter och dra med dig "lilljäntan"

    //Tyra

    SvaraRadera
  2. Stockholm bör sannerligen skatta sig lycklig som har er!!! Hade jag sett detta i t-banan hade det lätt gjort min dag oavsett förutsättningarna.

    SvaraRadera
  3. Ja Tyra, vi får ta en heldag då vi gör kaos med tunnelbanereklamen! Och du, Henri, får komma till huvudstan och åka med!

    SvaraRadera
  4. Jag minns när jag såg liknande klotter när jag ungefär 13 år gammal var i Stockholm för första gången, och kunde minnas något av resan. (Mitt enda tidigare minne är att jag som typ femåring står på en oändligt stor parkeringsplats bredvid vår familjs röda VW Golf och att bilen håller på att packas ur. Höjd- och längdbegreppen sprängde min lilla pojkhjärna.) Det jag såg då minns jag inte exakt vad det föreställde, men jag minns att jag inte begrep hur det överhuvudtaget gick att göra sådana där cleana saker för hand, i en skakig tunnelbanevagn.

    När jag nu ser den fembenta skotigern och det glittriga borgararslet fylls jag av samma känsla.

    Jag förstår inte hur det går till, men jag förstår att jag älskar det.

    SvaraRadera