En kväll på Slick

I förra årets slabbiga november nåddes jag av bud om en klubb, trotsade trötthet och stärkte mig med tanken på tyska serieskaparen Ulli Lusts klubb-reportage. Fann vänner, fann fint folk, fann ut att om en verkligen, verkligen, verkligen vill, går det faktiskt att rita i ljuset av stroboskop.

Arbetsmusik: dansgolvet

Ur backloggens dunkel

Fröjden i att än en gång bo tillsammans med en scanner! Och ur backloggens dunkel framträder, först och främst, ett ambitiöst telefonklotter. Ee och jag hade någon vecka tidigare varit vid grafittiväggarna i Snösätra (välrekommenderat utflyktsmål i södra Stockholm), när vi videokonfererade ville jag återvända till minnet genom att rita något som en skulle kunna måla med sprejburk.

I och med backloggen kommer jag framöver publicera saker här med större regelbundenhet. Ska bli spännande att se vilken takt som går att upprätthålla!

Arbetsmusik: Ees ljuva stämma

En dag på Naturhistoriska

Som barn togs jag ofta till Naturhistoriska riksmuséet i Stockholm, och jag älskade det varje gång. Utställningarna med modeller och bioraman, den yrselframkallande Cosmonovinjetten, fossilen inuti glasmontrar och inuti stenen i trappstegen i entrén, valskelettet. Den lite salta, dammiga museidoften, den dämpade belysningen som fick ens nackhår att resa sig av förväntan och förundran. Andakt, nästan.

Såatteh, gissa vad jag önskade mig av mina föräldrar i födelsedagspresent! Och gissa hur många uppstoppade djur som finns där, Naturhistoriska är ju värsta kyrkogården!

Arbetsmusik: hundra skrikande barn i åldrarna 4-7 (antingen var muséet bullrigare än jag minns det, eller så prickade vi in den värsta dagen på skollovet.)

Beach 2015

Ett av mina bidrag till den nya Dotterbolagetantologin, som drar ut på tiden. Boken kommer förstås vara värd att vänta på, men den här sidan kunde inte hålla sig längre, den måste ut!

Kungsholmenbor med pinnar i röven - myt eller sanning?

Kungsholmen i Stockholm verkar, i jämförelse med andra stadsdelar, innehålla en ovanligt hög andel av ovanligt otrevliga människor, varav många är pensionärer. Jag har länge undrat varför. Sen hittade jag den här artikeln, som beskriver att Kungsholmspensionärer inte bara ger sken av att vara Sveriges drygaste, utan även Sveriges mest välmående (och, av de intervjuobjekten att döma, även busigast hela i landet). Jag har inte fått några svar, bara ännu fler frågetecken!! Alltså vad är det här slags människor och vad är det för slags pinnar de odlar i röven?

Har du jobbat inom service på Kungsholmen? Känner du någon som har gjort det - hur var det? Har jag bara av ren slump lyckats tajma mina jobbpass där med de dagar när Kungsholmen råkar invaderas av aggressiva folkgruppshetsare, slemma sexister och överåriga surkart, eller är det nåt i vattnet? Hjälp mig, det här mysteriet håller mig vaken om nätterna!

Alltså jag menar allvar, hör av dig om du vet nåt!

Chako Paul City

Chako Paul City, även känt som Shakebao, kinesisk vandringssägen om en flat-separatistisk stad med 25 000 invånare i Norrland. Även titeln på en fantastisk film, och motivet på en collegetröja jag borde screentrycka.

Arbetsmusik: Burning Kitchen

"Spännande" saker som händer i mitt liv den här hösten. Arbetsmusik: kafésorl