Feber (och frossa)

Återigen misslyckas tröstätande som taktik.

Nu ska vi göra kaos med Frankrike

Ni får säga det, jag lovar

Inte det skarpaste argumentet jag har kläckt, men jag orkade inte slipa det. Just nu känner jag mig bara kräkfärdig på alla som har fått för sig att en fejkad underdog-position klär dem.

Arbetsmusik: Kvartetten Raekan

Fûggler

I torsdags hittade jag bilder i en skissbok, de gjorde jag i våras när jag försökte plugga webbdesign och fick en uppgift som gick ut på att bygga en hemsida åt ett påhittat bostadsföretag. Det fanns ingen angreppsvinkel som inte gjorde mig så provocerad att jag blev tvungen att gräva ner mig i sängen - allt fick mig att tänka på segregation, utförsäljningar, mina vänners problem med att hitta ett rimligt boende. Till slut fann jag ett kryphål genom deppen: djur!

Fåglar är bland de festligaste varelser jag känner till, och de brukar ju bo i festliga små holkhus. Kunde jag inte låtsas att jag skulle göra en hemsida åt en hyresvärd för fåglar? Det funkade asbra i typ 10 minuter, sen kom jag på att även fåglar är drabbade av bostadsbrist... och deppen var igång igen. Men jag hann i alla fall rita lite om det.

Senare den kvällen gick jag till Salong Högdalen och hörde filmskaparen Amanda Larsson berätta om sitt projekt Hem och holkar, som handlar om hur en bostadsrättsförening försöker köra över en fågelälskande pensionär som inte kan ombilda sin hyresrätt.

Ett sammanträffande som innehåller fåglar, det blir inte bättre än så idag!

24-timmarsserier och äckliga djur

20 oktober var dagen då folk världen över satte sig ner för att dygna och skriva och teckna 24 seriesidor på 24 timmar. Ett, såvitt jag förstått det, halvofficiellt initiativ samlade stockholmska serieskapare i en ateljé i Bagarmossen. Stef Gaines var där och peppade som en jävel, Alice Engström antog utmaningen, Hanna K satt i ett hörn och skissade på rymdfasor, Stefan Eriksson lyckades inte alls få någon arbetsro. Serieräven Tomas Antila dök upp, och där var även ett gäng som jag inte hade träffat förut. Medveten om min egen bristande stresstålighet sket jag i utmaningen och ritade istället färdigt den sista sidan från Värmland:

Detta dokumenterar mitt första möte med den här insekten, Lipoptena cervi, älgfluga, även kallad älglus. Folk jag har talat med vittnar om att den är hyfsat nyetablerad i Värmland. Norrland verkar än så länge vara skonat från parasitdjuret, men det finns i Stockholmstrakten. Den lille skiten är som sagt känd för att vara en mästare på att gömma sig kläder, hålla fast sig i hår, bita hårt som fan, samt att vara omöjlig att ta kål på... dessa veritabla ninja-egenskaper faller förvisso till föga när det visade sig att den inte kan se skillnad på en älg (som den behöver för att kunna föröka sig) och människa (som är helt oanvändbar för flugans syften). Tji fick du, ditt lilla kräk! Du har ingjutit fruktan i våra hjärtan, men till vilken nytta? Nu dör du barnlös! Haha!

Goin' up the country

Arbetsmusik: P1, P3, ljudet av den värmländska skogen när den kryper upp mot knuten.

Ett exemplar har skådats i Söderort. Ornitologerna trampar ner varandra i jakten på en glimt av denna stiliga art, som utmärker sig med sitt karakteristiska galande.