24-timmarsserier och äckliga djur

20 oktober var dagen då folk världen över satte sig ner för att dygna och skriva och teckna 24 seriesidor på 24 timmar. Ett, såvitt jag förstått det, halvofficiellt initiativ samlade stockholmska serieskapare i en ateljé i Bagarmossen. Stef Gaines var där och peppade som en jävel, Alice Engström antog utmaningen, Hanna K satt i ett hörn och skissade på rymdfasor, Stefan Eriksson lyckades inte alls få någon arbetsro. Serieräven Tomas Antila dök upp, och där var även ett gäng som jag inte hade träffat förut. Medveten om min egen bristande stresstålighet sket jag i utmaningen och ritade istället färdigt den sista sidan från Värmland:

Detta dokumenterar mitt första möte med den här insekten, Lipoptena cervi, älgfluga, även kallad älglus. Folk jag har talat med vittnar om att den är hyfsat nyetablerad i Värmland. Norrland verkar än så länge vara skonat från parasitdjuret, men det finns i Stockholmstrakten. Den lille skiten är som sagt känd för att vara en mästare på att gömma sig kläder, hålla fast sig i hår, bita hårt som fan, samt att vara omöjlig att ta kål på... dessa veritabla ninja-egenskaper faller förvisso till föga när det visade sig att den inte kan se skillnad på en älg (som den behöver för att kunna föröka sig) och människa (som är helt oanvändbar för flugans syften). Tji fick du, ditt lilla kräk! Du har ingjutit fruktan i våra hjärtan, men till vilken nytta? Nu dör du barnlös! Haha!