Åratal av blodigt huvudstångande mot prestationsångestens mur har äntligen bytts ut mot strategi, och den strategin heter Slings lilla svarta. Det är en gammal adressbok med linjerade blad. Till skillnad från kinesisk tusch och elfenbenskartong kommer adressbokens papper att åldras utan värdighet och när jag ritar på det använder jag pennor som kommer att blöda och kladda. Boken kommer inte bli ett mästerverk att lämna till eftervärden, för när eftervärlden ringer på dörrn har pappret redan flagat sönder och tuschen flutit ur sina linjer. Kvar finns bara en prestationsångest, ensam, svulten och övergiven sen 2013.
Tre dagar efter att jag påbörjade den lilla svarta träffade jag Nancy Peña på Kolikkvällen på Stockholms internationella seriefestival. Hon berättade massa spännande saker om spindlar, och om att hon har samma prestationsproblem: "jag gillar dyr windsor newton-tusch, men måste ha dåligt papper, annars kan jag inte teckna".
Dagen efter fick jag äran att följa med Kvarnby-serieeleverna på Nancy Peñas workshop, där hon bland annat talade om vikten av att begränsa sin kreativitet eftersom för stor frihet kan bli förlamande:
Arbetsmusik (obs tematisk!!): Doktor Kosmos - Stoppa valfriheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar