Förra sommaren skaffade jag en policy: att sträva efter att göra serier och bilder med positiv och konstruktiv mening. Inte för att släta över de problem som finns, utan för att inspirera till motkraft. Det var en fin tanke men den blev lite för pretentiöst och krävande. Nu har jag istället börjat teckna som jag känner - såhär kände jag när vi fick en uppgift i onsdags.
Veckan innan hade vi en annan uppgift som också den utmynnade i, så att säga, starka känslor. Fast det var Anton Krüll och Hanna Stenman låg bakom manuset, peka inte på mig. Smeknamnet "slaktarn" till trots är jag en fridsam själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar