Mer juletrams!

Fåniga julkort är som chips: när en väl har börjat är det svårt att sluta. Nu har temat gått vidare från drogögon mitt i ansiktet, till Mumin + glitter.

Gissa vem som står bakom en av luckorna i Rob & Bobs kalender? Joråsatteh, kika dagligen! Mitt bidrag dyker upp vilken dag som helst nu!

Juletrams!

Såhär ligger landet, va: jag har åkt till Piteå för att hälsa på Kaptenen och aktivera mig. Och precis då passar Stockholm på att bjuda på mastodont-elavbrott och flera dagars snökaos! Typiskt huvudstan att hitta på massa hyss så fort jag inte är där... Men jag ska inte vara bitter, jag och Kaptenen har hållit oss sysslesatta!

Ett skolbibliotek med en buffé av pyssel uppdukad + en bunt medhavda gamla julkort! Vad ska det bli av detta? Karln vid namn Blåbär och Kaptenen skrider till verket!

Kaptenen inledde starkt med sin karakteristiska bristande ergonomi (ovan) och särpräglade humor (nedan). Intern-kvaliten på humorn eskalerade snabbt.

Så hittade jag en utrangerad bok med bilder på finska dockor och Shakespeare-citat. Jag kände att vi började tappa kontrollen, men driften att klippa och klistra gick inte längre att hejda. Vi började peka i varandras vandaliserade kort och flabba, rafsade hetsigt efter paljetter och lim.

 När vi hittade gamla vykort som inte alls har med jul att göra var katastrofen ett faktum. "Jag ska rita drogögon på dom!" skrek Kaptenen, "drogögon mitt i ansiktet!!". Jag frustade entusiastiskt och halade fram poscapennorna.

I efterhand vet jag inte om det verkligen blev så bra. Framförallt eftersom vi genast skickade rubbet till intet ont anande släktingar.

Feber (och frossa)

Återigen misslyckas tröstätande som taktik.

Nu ska vi göra kaos med Frankrike

Ni får säga det, jag lovar

Inte det skarpaste argumentet jag har kläckt, men jag orkade inte slipa det. Just nu känner jag mig bara kräkfärdig på alla som har fått för sig att en fejkad underdog-position klär dem.

Arbetsmusik: Kvartetten Raekan

Fûggler

I torsdags hittade jag bilder i en skissbok, de gjorde jag i våras när jag försökte plugga webbdesign och fick en uppgift som gick ut på att bygga en hemsida åt ett påhittat bostadsföretag. Det fanns ingen angreppsvinkel som inte gjorde mig så provocerad att jag blev tvungen att gräva ner mig i sängen - allt fick mig att tänka på segregation, utförsäljningar, mina vänners problem med att hitta ett rimligt boende. Till slut fann jag ett kryphål genom deppen: djur!

Fåglar är bland de festligaste varelser jag känner till, och de brukar ju bo i festliga små holkhus. Kunde jag inte låtsas att jag skulle göra en hemsida åt en hyresvärd för fåglar? Det funkade asbra i typ 10 minuter, sen kom jag på att även fåglar är drabbade av bostadsbrist... och deppen var igång igen. Men jag hann i alla fall rita lite om det.

Senare den kvällen gick jag till Salong Högdalen och hörde filmskaparen Amanda Larsson berätta om sitt projekt Hem och holkar, som handlar om hur en bostadsrättsförening försöker köra över en fågelälskande pensionär som inte kan ombilda sin hyresrätt.

Ett sammanträffande som innehåller fåglar, det blir inte bättre än så idag!